Tjenare! Tänker sätta ut ännu en åsikt om tonåringar, ungdomar eller vad vi nu kallar det..
Dom flesta tonåringar hakar upp sig på ingenting. Vi tror att vi vet det mesta men i slutändan har vi fel. Vi försöker dränka våra sorger genom att supa oss fulla, men när vi vaknar upp nykter så kommer vi fram till att sorgerna kunde simma. Vi försöker få uppmärksamhet genom att skära oss, försöka ta självmord, ligga runt.. Jag menar, varför bara inte face the reality och se hur världen verkligen fungerar?! För det är ju så här ungdomar beter sig när något hänt i våra liv. Vet inte riktigt varför jag skriver vi och våra, men jag är ju själv tonåring, så det är väl nog därför. Somliga kanske har det jobbigt, men då tycker jag att man ska försöka kämpa sig igenom det endera på egen hand eller med någon hjälp, utan skärsår på armen, benen.. eller var vi nu skär oss. Det hjälper inte, eller kanske det gör det för stunden, men det kommer alltid lämna ett R där som påminner dig om vad du gick igenom. Och du kanske inte vill bli påmind om det, för att det var så jobbigt. Sen det där med att försöka ta självmord, ska man göra det, så tycker jag att man ska lyckas. Vi ungdomar är specialister på att sprida rykten, och när dom någon försöker och inte lyckas, kanske tog för lite tabletter, så blir allt värre, för det är då dom värsta rykten börjar spridas. Och jag vet att det är så. Har själv en kompis som fått gå igenom allt det här med rykten, självmordsförsök, sjukhus, tabletter, kurator.. Os.v. Jag tror dom flesta tonåringar är ''deprimerad'' över något. Vi dömer varandra, fast vi själv inte är bättre. Är det något misstag som någon gjort på fyllan eller nykter och ångar det, visst det är okej att ångra dom fel man gjort. Dom flesta lär sig av sina misstag, men dom som inte gör det, utan försätter och gör misstag om och om igen, så dom lär nog sig aldrig. Nu säger jag ju då inte att ingen gör misstag, för det gör vi alla. Vi gör misstag, vi ångrar dom, högst möjligen blir förlåtna och sen är allt bra igen. Det är så här vissa av oss lever, men vi borde inte göra det. Man är inte stark nog att man inte kan kämpa sig igenom det man dragit på sig. Men det kan hända att man mår dåligt över något som någon gjort åt en också. Men kan ha blivit hotad, våldtagen, misshandlad.. Då förstår jag att ni vill bara dö för stunden! Det jag menar nu är att man inte ska göra allt detta för uppmärksamhetens skull. Jag själv har gjort misstag som jag ångrar och kommer alltid att ångra, men jag har lärt mig av dom, och det håller jag fast vid. Jag har även sårat personer som stått mig nära, men dom förlät mig, och jag förlät dom när dom gjorde likadant. Så kanske vi bara ska se framåt istället för att skada oss själva, se det positiva i allt. Vi går alla igenom svåra perioder med uppbrott i ett förhållande t.ex. men det går över med tiden, bara vi orkar kämpa. Just nu kanske vi skiter i vad våra föräldrar säger, men en dag kommer vi inse att dom hade rätt, och att vi borde ha lyssnat på dom. För dom bryr sig, och älskar oss hur vi än beter oss.
Och ja - folk som gör allt detta kan även ha blivit mobbad eller lider av något annat. Nu säger jag inte att det är så här för ALLA, utan dom som jag känner, och som har gjort det här, så har det sett ut för dom. Men känner även dom som BLIVIT mobbad och genom gått det här.
Dom flesta tonåringar hakar upp sig på ingenting. Vi tror att vi vet det mesta men i slutändan har vi fel. Vi försöker dränka våra sorger genom att supa oss fulla, men när vi vaknar upp nykter så kommer vi fram till att sorgerna kunde simma. Vi försöker få uppmärksamhet genom att skära oss, försöka ta självmord, ligga runt.. Jag menar, varför bara inte face the reality och se hur världen verkligen fungerar?! För det är ju så här ungdomar beter sig när något hänt i våra liv. Vet inte riktigt varför jag skriver vi och våra, men jag är ju själv tonåring, så det är väl nog därför. Somliga kanske har det jobbigt, men då tycker jag att man ska försöka kämpa sig igenom det endera på egen hand eller med någon hjälp, utan skärsår på armen, benen.. eller var vi nu skär oss. Det hjälper inte, eller kanske det gör det för stunden, men det kommer alltid lämna ett R där som påminner dig om vad du gick igenom. Och du kanske inte vill bli påmind om det, för att det var så jobbigt. Sen det där med att försöka ta självmord, ska man göra det, så tycker jag att man ska lyckas. Vi ungdomar är specialister på att sprida rykten, och när dom någon försöker och inte lyckas, kanske tog för lite tabletter, så blir allt värre, för det är då dom värsta rykten börjar spridas. Och jag vet att det är så. Har själv en kompis som fått gå igenom allt det här med rykten, självmordsförsök, sjukhus, tabletter, kurator.. Os.v. Jag tror dom flesta tonåringar är ''deprimerad'' över något. Vi dömer varandra, fast vi själv inte är bättre. Är det något misstag som någon gjort på fyllan eller nykter och ångar det, visst det är okej att ångra dom fel man gjort. Dom flesta lär sig av sina misstag, men dom som inte gör det, utan försätter och gör misstag om och om igen, så dom lär nog sig aldrig. Nu säger jag ju då inte att ingen gör misstag, för det gör vi alla. Vi gör misstag, vi ångrar dom, högst möjligen blir förlåtna och sen är allt bra igen. Det är så här vissa av oss lever, men vi borde inte göra det. Man är inte stark nog att man inte kan kämpa sig igenom det man dragit på sig. Men det kan hända att man mår dåligt över något som någon gjort åt en också. Men kan ha blivit hotad, våldtagen, misshandlad.. Då förstår jag att ni vill bara dö för stunden! Det jag menar nu är att man inte ska göra allt detta för uppmärksamhetens skull. Jag själv har gjort misstag som jag ångrar och kommer alltid att ångra, men jag har lärt mig av dom, och det håller jag fast vid. Jag har även sårat personer som stått mig nära, men dom förlät mig, och jag förlät dom när dom gjorde likadant. Så kanske vi bara ska se framåt istället för att skada oss själva, se det positiva i allt. Vi går alla igenom svåra perioder med uppbrott i ett förhållande t.ex. men det går över med tiden, bara vi orkar kämpa. Just nu kanske vi skiter i vad våra föräldrar säger, men en dag kommer vi inse att dom hade rätt, och att vi borde ha lyssnat på dom. För dom bryr sig, och älskar oss hur vi än beter oss.
Och ja - folk som gör allt detta kan även ha blivit mobbad eller lider av något annat. Nu säger jag inte att det är så här för ALLA, utan dom som jag känner, och som har gjort det här, så har det sett ut för dom. Men känner även dom som BLIVIT mobbad och genom gått det här.
