Minns du när vi såg varandra första gången? Minns du hur det klickade. Minns du hur himla fina minnen vi har tsm? Vi har gjort bort oss framför folk, gått i Vasa på torget och ropat ''Jag älskar dig'', alla kollade konstigt på oss och skrattade. Vi har sprungit på stranden i solnedgången, och jag minns hur du jagade mig, det slutade med att vi låg där och kysstes, vi bara höll om varann, och jag visste att du alltid skulle finnas där. Det gör du än idag, du finns för mig. Vad jag än säger, gör, eller vad jag nu brukar göra för misstag, så förlåter du mig, och accepterar mig för den jag är. Så varför blev det så här? Vi var menade för varandra, och om jag nu tänker rätt. Så hittar vi tillbaka till varandra och saker blir bättre än det nånsin' har varit mellan oss. Jag älskar dig, vilket jag alltid kommer göra! <3 Du och jag, tills döden skiljer oss åt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar